Cingo

Amparo-Toresson-Ekestubbe hos Haninge Jazz, Kulturhuset i Handen, 2019-10-10

Haninge Jazzcafé, i samarbete med ABF och Haninge kommun,
bjöd på jazz i tiden för oss gråryggar, dvs välkänd och evig jazzmusik,
torsdagen den 10 oktober 2019 klockan 19:30.

Fullt i bänkraderna, även en del unga ansikten, förmodligen på grund av att sångerskan Christina Amparo är mycket populär bland sina jämnåriga.
Utskänkning av vin och öl till hugade i pausen i Damernas Bar ute i foajen.

Utanför dörrarna in till Teatern fanns information om en kommande inttressant begivenhet i Berwaldhallen lördagen den 16 november 2019, klockan 19:30, då Jan Allan och Georg Riedel hyllas i en särskild konsert. Herrarna deltar själva i anrättningen tillsammans med Radiojazzgruppen och en rad särskilt inbjudna solister.

Bokar biljetter till den 16 november gör man bäst på Berwaldhallens biljettbokning.
Beroende på vad man vill kosta på sig och var man vill sitta betingar biljetterna ett pris av 270:- per styck upp till 400:- per styck.
Programmet är mycket innehållsrikt med bl.a. nyskriven musik av George Riedel.

Jag hann sitta av 14 nummer plus lite till, innan jag måste ta pendeln till Nynäshamn.

Kvällens uppställning:
Kvintett:
Christina Amparo - sång (voc)
Klas Toresson - tenorsaxofon (ts)
Filip Ekestubbe - flygel (p)
Niklas fernqvist - elförstärkt kontrabas (b)
Daniel Fredriksson - trummor (dr).

Både Christina och Klas är välkända för mig. Har till och med engagerat dem för några smärre jazzbegivenheter på 00-talet.

Men kvällens musikaliska kraftcentrum var utan minsta tvekan Filip och hans piano-trio. Niklas var en helt ny och angenäm bekantskap för mig, medan Daniel är en gammal bekant som jag har hört i så många sammanhang att jag för länge sedan tappat räningen på hur många gånger.

Ekestubbes piano-trio är absolut utöver det vanliga och den finns representerade på CD-skivor, som också fanns till salu i pausen.

Kvällens program:
01. Nobody Else But Me, (medium), 4-tett, intro: p, melodi: ts/komp, solon: ts, p, ts/b
02. Where or When, (medium slow), 4-tett, intro: ts/p, melodi: ts/komp, solon: p, ts
03. My Baby Just Care (Nina Simone), (medium), 5-tett, melodi: voc/komp, solon: ts
04. In a Sentimental Mood (Duke Ellington), (slow, med versen), 5-tett, melodi: voc/komp, sticket voc/ts/komp, solon: p
05. Here´s That Rainy Day, (medium), 5-tett, melodi: ts/komp, voc/komp, solon: ts/p/voc, kadens
06. Compassion, (slow ballad), 4-tett, melodi: voc/komp, solo: b
07. Waiter Make My Blues (Anita O´Day-låt), (slow), 5-tett, intro: ts/komp, melodi: voc/ts/komp, solon: inga
08. I Want To Be Happy, (fast), 4-tett, intro: ts/dr, melodi: ts/komp, solon: ts, p
Paus
09. This Happy Madness (Jobim), (medium up bossa), 4-tett, intro: ts/p, melodi: ts/komp, solon: ts, p, b, ts-kadens
10. The Meaning of the Blues, (slow blues), 5-tett, intro: p, melodi: voc/komp, voc/ts/komp. solon: p, ts
11. ??, (slow ballad), duo, intro: p, melodi: voc/p
12. Cheek To Cheek, (medium up), melodi: voc/ts/komp, solon: ts, p, b
13. The Sheik of Araby, (fast), 4-tett, melodi: ts/komp, solon: p, ts samt b- och dr-features (vispar)
14. Where Is the Wind (Nina Simone), (slow), intro: p, melodi: ts/komp, voc/ts/komp, solon: inga
Extranummer
15. Summertime (slow), 5-tett, ....

Kvällen gick rätt mycket i balladernas tecken och i tempon som passar Christina bra.
Hon är ju på god väg att "göra karriär", men som jag ser det måste hon lägga mycket mer kraft på sin textning för att lyckas på allvar. Särskilt om man som förebilder (låtarna 3, 7 och 14) har Nina Simone och Anita O´Day, sångerskor som verkligen kunde texta!
I låt nr 11 hörde jag inte alls vad Christina höll på med ... men hennes sångglädje, positiva framtoning, stora energi och inlevelse är verkligen förtjusande!

Från någon bänkrad bakom mig kom det en (tyst) kommentar om "dessa invandrare" under pågående session. Avseende Christan då förstås. Förtjänas att påpeka att Christina inte är invandrad. Hon har en svensk mor och är född i Sverige, men har en pappa som kom från Sydamerika.

Klas är en mycket skicklig musiker, men eftersom han inte rör sig i princip alls under sina insatser, inte ens markerar takten med någon fot, är det bäst att blunda när han är i farten, för då märker man att han svänger av bara attan. Jag vet att han eftersträvar total avspänning i anspänningen och inte vill slösa onödig energi på annat än just det musikaliska uttrycket för stunden. Slölyssnar man på honom med öppna ögon kan man lätt få intrycket att han är väldigt stel, men så är det alltså inte alls!

För mig var själv kvällens kick piano-trion. Den är superb ...

Man hade tydligen inte förberett något extranummer och när den översvallande kravyttringen från publiken krävde ett, uppstod en sorts förlägenhet och tvekan hos musikerna. Slutligen enades man åt "Summertime", som jag bara hörde lite av inledningen till innan jag måste ge mig av.

Så var det med detta.
2019-10-13, 21:59


Bra genomfört. Publiken var verkligen nöjd.


| Startsidan |

©2019 Ingemar Carleman | Utgåva 67:19 | 2019-10-14