Cingo

Mathias Algotsson (med duo och kvartett) hos JIN, Konstpoolen i Nynäshamn, 2019-11-06

Jazz i Nynäshamn, i samarbete med Konstpoolen,
bjöd på svensk topp-jazz av absolut bästa märke
onsdagen den 6 november 2019 klockan 19:00
med en duo- och en kvartett-konstellation under ledning av Mathias Algotsson.

Kanske lite mindre folk än vanligt en JIN-kväll på Konstpoolen.
Men det var faktiskt lite bistert väder och föraning om kall vinter denna afton.
Utskänkning av vin och öl till hugade.

Inklusive extranummer hann man med femton (15) välfyllda nummer, det mesta orginalopus av Mathias Algotsson själv, som också var kapellmästare och presentatör.
Dagen till ära hade han fått sin hemkommuns (Sollentuna) kulturstipendium.
Konserten var uppdelad i två avdelningar, en före och en efter pausen. Den förra med en duo, den senare med en kvartett och faktiskt en kvintett strax före paus.

Kvällens uppställning:
Duo:
Mathias Algotsson - flygel (p), kompositör, arrangör
Svante Henryson - cello (cello)

Kvartett:
Karl Olandersson - trumpet (tp, stp)
Klas Lindquist - altsax (as), klarinett (cl)
Mathias Algotsson - flygel (p), kompositör, arrangör
Svante Söderqvist - oförstärkt kontrabas (b) och sång (scat).

Kvällens program:
Duo:
01. Night and Day (Cole Porter), (medium up)
02. Bluesette (Toots Thielemans), (3/4 medium up), intro: p
03. Love (M. Algotsson), (medium slow)
04. Window (Chick Corea), (medium/fast)
05. Time Will Tell (M. Algotsson), (slow)
06. Getxo Blues (M. Algotsson), (fast), intro: cello
07. Begonia (M. Algotsson), (medium up), intro: p
Kvintett:
Låt nr 7 övergick i en känd standardlåt (som jag kände igen men som vanligt inte kunde sätta namn på) via en modulation i pianot och in på scen kom en altsax, en trumpet och en bas. En musikalisk happening tog vid med långa intensiva solon: as, tp, stråk-cello, stråk-bas och piano.
Det svänger av bara tusan. Publiken jublar.

Paus
Kvartett:
08. From Time To Time (M. Algotsson), (medium up sydis), solo: tp, as
09. Brothers (M. Algotsson), (medium slow), intro: tp; melodi: as, tp; solon: p, as, stråk-b/scat
10. Radon (M. Algotsson), (medium up sydis), intro: p; melodi: as; solon: tp, as, p
11. Copenhagen (M. Algotsson), (medium up), intro: p; melodi: as, tp; solo: as, tp, p/b, p, b, as/tp
12. Everything Is Time (M. Algotsson), (medium up sydis), intro: cl/tp/p/b; melodi: cl; solon: cl, p, cl/tp/p/b, tp/cl
13. Attunafolk (M. Algotsson), (medium vals), intro: p/b; melodi: cl/tp; solo: tp, b/scat, p, cl/tp
14. Rhythm (M. Algotsson), (fast), intro: as/tp; melodi: as/tp; solon: tp, as, p, as/tp
Extranummer
15. All These Days (M. Algotsson, (medium), intro: stp; melodi: stp/as; solon: as, p, stp.

Svante Henrysons cello denna afton var en lite speciell cello byggd i Paris 1818, alltså 201 år gammal. Den är helt avskalad all egentlig utsmyckning och skulle kunna kallas en funkis-cello. Jämfört med en "vanlig" cello har den här mer diskantkarraktär, som passade utmärkt väl ihop med det mycket intensiva, svängiga och täta utväxlande spelet mellan herrarna. Svante använde här både stråke och pizzicato på ett sammanflytande sätt som imponerade.

Herrarna Klas och Karl är närmast telepatiska i sitt samspel. Var för sig levererar de mycket svängiga och innehållsrika solon. Tillsammans kan de i slutet av låtar åstadkomma ett "röj" av Dixieland-karraktär, vilket höjer den musikaliska temperaturen till oanade höjder. Att de båda är tryggt förankrade även i den äldre jazztraditionen är det ingen som helst tvekan om.
Karl använde bara sordin (en plunger) i extranumret.

Mathias eget pianospel är svänigt, läckert och lätt underfundigt. Hans egna klart intressanta låtar har nog hämtat en hel del inspiration från Chick Corea och sydamerikanska rytmer.

Det var första gången jag hörde Svante Söderqvists basspel och det var en mycket positiv upplevelse.

Kan försäkra att jag inte saknade trummor en enda sekund i denna formidabla uppvisning i sann jazz-rytmik och improvisationskonst på alla händer.

Så var det med detta.
2019-11-07, 01:30


Mycket givande och kul kväll.


| Startsidan |

©2019 Ingemar Carleman | Utgåva 67:19 | 2019-11-08