Cingo

Orgelkvartett hos Jazzklubb SYD i Ladan, Farsta Gård, 2018-11-22

Jazzklubb SYD kämpar på med regelbundet återkommande konserter. Och det är garanterat inte lätt för en liten jazzklubb i dessa tider.

En snäll och trogen publik av "gråryggar" är absolut en förutsättning för dessa återkommande evenemang i Ladan, Farsta Gård, denna ombyggda lada som är en perfekt scen för musikaliska events.

Kvällens begivenhet bjöd på en orgelkvartett, en svängfest med gediget jazz-material hämtat från många håll.

Kvällens uppställning:
Fredrik Lindborg - tenorsax, baritonesax
Max Schultz - el-gitarr
Leo Lindberg - digital hammond-orgel (en Clavia Nord C2D Combo Organ)
Chris Montgomery - trummor.

Alltså ingen bas. Erforderliga basgångar skötte Leo pefekt med sin ständigt verksamma vänsterhand.

Jag vet inte hur länge de här fyra herrarna har haft nöjet att musicera tillsammans. Helt klart var de väl samspelta, särskilt i de snabbare tempi. Bäst tycktes man trivas i "Medium Up", så nog blev det både svängigt och intensivt till publikens stora förnöjelse. Två (2) set avverkades med början 19:30. Elva (11) låtar plus ett extranummer blev utbudet, med utmärkt presentation avseende låtvalet av Leo.

Kvällens program:
01. Come Rain or Come Shine (Harold Arlen)
02. Pent Up House (Sonny Rollins)
03. Don´t Get Around Much Anymore (Duke Ellington)
04. The Preacher (Horace Silver)
05. Clockwise (George Benson)
Paus
06. Sandu (Clifford Brown)
07. I´ll Remember April (Gene de Paul)
08. The Nearness of You (Hoagy Carmichael)
09. This Is a Bad World (Fats Waller)
10. BB King-influerad blues (feature-nummer för Max och av Max)
11. Things Ain´t What They Used To Be (Mercer Ellington)
Extranummer
12. Mood Indigo (Duke Ellington / Albany Bigard)

När det drar ihop sig till en Ellingtonlåt hänger Fredrik gärna på sig sin bastanta baritonesaxofon. Så blev fallet i låtarna (3), (11) och (12). Samt i låtarna (5) och (9). Annars gällde tenorsaxen.

Chris presterade ett mycket effektivt, lyhört och drivande trumspel mestadels med stockar. Särkilt intressant var det i låt (9), en snabbt flytande 3-taktare. Han hade flera fina trumsolon på sin lott i låtarna (2), (4), (5). I en låt (8) använde han vispar, också det med den äran.

"Nu blir det andra rytmer" sa Leo när han annoserade "The Preacher", låt (4). Det visade sig vara någon sorts latin-influerat stuk, kanske rumba, samba eller salsa, men inte bossa eller tango, vilket gav "The Preacher" en särskild sälta.

Låt (9) och titeln på den samma vållade mig problem. Nog tyckte jag att det var frågan om "Jitterburg Waltz" av just Fats Waller.

I låt (10) drog Max på till den milda grad att han spelade sönder E-strängen, som plötsligt levde sitt eget glittrande liv i strålkastarskenet. Efteråt sa Max att "det är inte ofta man spelar sönder en sträng nuförtiden". Men trots det landade han på fötterna (the Show must go on) och stämde om gitarren i flykten och fixade det återstående låtarna utan E-sträng.

Mest imponerad var jag nog av Leos orgelspel. Han har liksom hela registret i sig, vare sig det handlar om snabba svängnummer eller mer stillsamma ballader, som i låt (8).

Så var det med det!
2018-11-24, 22:44

Post scriptum:
Söndagen den 2 december lyssnade jag på jazzradion. I tredje timmen presenterades plötsligt ett nytt album med Max Schultz´ trio kallat "Maximum". Låten som spelades som illustration var "Felipe". - Det lät verkligen bra! Och i trion ingår såväl Leo Lindberg (org) och Chris Montgomer (dr). Att lyssna in det albumnet ser jag verkligen fram emot!
2018-12-07, 23:59


En mycket gedigen sväng-fest till allas stora belåtenhet.


| Startsidan |

©2018 Ingemar Carleman | Utgåva 67:16 | 2018-12-07