Cingo

Bill Öhrström med "Blues In Jazz", Jazzklubb SYD, Ladan, Farsta Gård, 2019-10-31

Jazzklubb SYD bjöd "Blues In Jazz" (kvintett) med blues-veteranen Bill Öhrström (sång, scendans och munspel) inför fullsatt hus (ca 60 pers) torsdagen den 31 oktober 2019 klocka 19:30. Klubbens eldsjälar fick ta fram extra bord och stolar in i det sista innan konserten började. Tompa var förstås som vanligt på plats med sitt kafé redan 18:30.

Kvällens uppställning:
Bill Öhrström - sång (voc), munspel (msp) och scendans. Hemsida.
Max Schultz - el-orkestergitarr (en Levin från 40-talet) (g)
Stefan Nilsson - flygel (p), arrangör
Patrik Boman - kontrabas (b), arrangör, kapellmästare
André Borgström - trummor (dr).

Lite annan publik än vanligt på Jazzklubb SYD. Helt klart hade en del blues-intresserade passat på tillfället.
Presentationen av låtarna var inte direkt glasklar och gjordes av Bill själv liksom i förbigående inbakat i trivsamt scensnack mellan låtarna.

Kvällens program:
01. I Hate To See You Go (?); tung medium blues; melodi: msp, voc; solon: msp, p, voc, g
02. What´s New; medium; melodi: voc; solon: p, g, voc, g
03. Marie Ann (Ray Charles); medium; intro: dr; melodi: msp, voc; solon: msp, voc, g, p, msp
04. Just For a Thrill (Lil Hardin Armstrong), medium slow; melodi: voc; solon: p, b, g
05. Suposing (?); medium up; melodi: voc; solon: g, p, b
06. For All We Know; medium sydis/swing; melodi: voc; solon: p, g
07. Blues In A Flat (?); tung medium up blues; melodi: msp, voc; solon: msp, g, b/g, p
Paus
08. Don´t Get Around Much Anymore (Duke Ellington); arr: S.Nilsson; tung medium blues; 4-tett; intro: p; melodi: p/g; solon: g, p, b, chase p/g
09. Let the Good Time Roll; medium up blues; melodi: voc; solon: msp, g, p, msp
10. I Just Want Me Some Love (Watson 1953 ?); slow blues; melodi: voc; solon: msp, g, p, break voc, voc
11. Sweet Sue, Just You; medium up rock/blues; arr: P.Boman; melodi: voc; solon: voc, g, p, b
12. Allways Playing Games (?) (Bill Öhrström); slow blues; melodi: msp, voc; solon: msp, g, msp, p, voc
13. There´ll Be Some Changes Made; medium up blues style; intro: g + komp; melodi: voc; solon: g, b, p
14. It Had To Be You; medium slow swing style; melodi: voc; solon: g, p, b
Extranummer
15. What´s the Reason (?); medium up blues/swing; intro: msp; melodi: voc; solon: g, b, p, msp

Det här gänget kunde säkert ha dragit på ett bra tag till. Men eftersom man är i kommunala lokaler går det en strikt gräns vid klockan 22:00. Så det blev lite snopen avslutning.

Första set tog runt en timme och var nog i stort sett uppvärmning för dessa mycket rutinerade musiker. Verkligt håll-i-gång blev det först i andra set.

Nog var det blues och dessutom bitvis tung blues som gällde. Flera standardlåtar levererades omgjorda till rena bluesnummer (t.ex nr 4, 8, 11 och 13). Som ren jazziot vet jag inte om jag tyckte det var så kul. För mig blir blues-köret i längden rätt tråkigt.

Bill är nog mest känd för sitt munspelande. I ett etui har han en hel hoper med munspel inställda på olika tonarter och han har en särskild (rätt sliten) specialmikrofon för munspel. Hans röst är rätt raspig, men han textar bra och med stor blueskänsla. När han kommer loss så visar han det med hela kroppen. I andra set var det frågan om rena show-dansandet där upp på scen, särskilt när Stefan hamrade på i bästa Jerry-Lee-Lewis-stil och Max levererade gung i sin solon som än annan inkarnation av B.B.King.

Stefans pianospel är tungt och anslagsmässigt hårt, men med stor blues-känsla. Han kan plocka fram fint balladspel som t.ex. i låt nr 14.

Det är för det mesta alltid roligt att höra Max. Han har ett sätt att kompa med höger tumme, samtidigt som han gömmer plektrumet mellan pekfingret och långfingret, som är mycket effektivt och njutbart. Hans introduktion i låt nr 14 var extra superbt med detta tum-spel. Hux flux byter han till plektrum med en förbluffande fingerfärdighet. Särskilt i gasen var han i låt nr 9 med ett långt och innehållsrikt solo till publikens stora förnöjelse.

Patriks bas-spel är variationsrikt och tryggt. Mest anonym är nog André i det här gänget. Men det finns absolut inget att klaga på hans sätt att backa upp de andra med sitt trumspel.

Så var det med detta.
2019-11-01, 03:45


Blues så det stänkte om det.


| Startsidan |

©2019 Ingemar Carleman | Utgåva 67:19 | 2019-11-01