Cingo

Ellman och hans vänner på Rost Stockholm, Wollmar Yxkullsgata 52 på Söder , 2019-09-28

Bistro och Mekoteket Rost har ambitionen att vara "ett vardagsrum på Söder" och har en liten scen där det särskilt på lördagseftermiddagar (16:00 - 18:00) exikveras jazz i det lilla formatet. En av de återkommande konstellationerna är Anders Ellman (co) och hans vänner. Så ock lördagen den 28 september 2019.

Själv hade jag inte varit på Rost sedan i juni 2018 och sedan dess hade det hänt en del saker. Då för ett drygt år sedan fanns fortfarande mini-flygeln i ljust trä kvar. Denna lilla flygel väckte en del uppmärksamhet bland de sakkunniga, eftersom den var mycket välljudande.
När jag var där i juni 2018 satt Leo Lindberg vid flygeln och det var en sann upplevelse att höra honom hantera detta instrument.
Nu i september 2019 var denna lilla godbit till flygel försvunnen. Baren hade byggts om och breddats på bekostnad av scenutrymmet.
På den lilla scenen stod nu ett svart s.k. ståpiano. Ett av de sista i sitt slag? Mycket förnämliga el-pianon gör ju numera livet surt för gamla ackustiska pianon. Ståpianot lät rätt OK, dock med en anstrykning av "honky-tonk".

Rost tycks nu vara något sorts inneställe för söderbor. Söder har ju gentifierats starkt sedan 1990-talet. De gamla orginalen och de mindre bemedlade har ju mer eller mindre tvingats ut i förorterna. Det var mycket folk på stället denna eftermiddag. Det dracks mycket öl och andra alkoholhaltiga drycket och chattret var öronbedövande. Jag satt precis nedan för scen och hade stundtals svårt att höra musiken.
Inte många i den s.k. publiken som var där som aktiva lyssnare. Musikerna på scen hamnade i en sorts ljudavskärmning och det hela fick en rätt introvert prägel. Kontakten med publiken var närmast noll.

Som vanligt i sådana här sammanhang spelar musikerna "på brickan" alternativt Swiss. På Rost är det dock en gammal upp-och-nedvänd lampskärm som går runt. I princip handlar det om "dricks" eftersom det än så länge inte är skatt på dricks.

Musikaliskt var eftermiddagen huvudsakligen vikt åt ställets ägarinna, dvs. Zannah Parmenius, som stenhårt satsar på en karriär som sångerska.

Kvällens uppställning:
Trio och Kvartett:
Zannah Parmenius - sång (voc)
Anders Ellman - kornett (co, sco)
Lars Olofsson - ståpiano (p)
Ove Gustavsson - kontrabas (b)
Bert Wickström - baritonesax (bs)

Många andra lördagar på Rost spelar Lars Olofsson mest trombon.
För mig var Berts saxofonspel begivenhetens musikaliska behållning.

Kvällens program:
01. Rubberneck (Frank Rosolini, 1955), (medium up), 4-tett, melodi: bs/co, solon: co, bs, p, b
02. When I Fall In Love, (slow), 4-tett, melodi: voc/co, solo: sco
03. Mean To Me, (medium up), 4-tett, pno-introd, melodi: voc/co, solon: sco, p
04. Gods Chillun, (slow), trio (voc-p-b,) melodi: voc, solon: -
05. Lover Man, (slow), trio (voc-p-b), melodi: voc, solon: -
06. Eclypso (Tommy Flanagan, 1991), (medium up), 4-tett, melodi: bs/sco, solon: bs, sco, p
07. Bye Bye Blackbird, (medium), 4-tett, pno-introd, melodi: voc/co, solon: co, p, b
08. Stormy Weather, (slow), trio (voc-p-b), melodi: voc, solo: p
Paus
09. You and Me (?), (medium), 4-tett, melodi: co/bs, solon: co, bs, p, b
10. Fine Together (Lars Gullin), (medium), 4-tett, melodi: bs/co, solon: bs, co, p, bs/co
11. ? (?), (slow), trio (voc-p-b), melodi: voc, solon: ?
12. Fine and Mellow, (medium), 4-tett, pno-intro, melodi: voc/bs, solon: bs, p
13. Cry Me a River (slow), 4-tett, pno-introd, melodi: voc/co, solo: sco
14. I Got It Bad and That Ain´t Good, (slow), trio, pno-introd, melodi: voc, solon: -
15. Four (Miles Davis + eng. text), (medium up), 4-tett, melodi: voc/co, solon: sco, p
16. The Girl From Ipanema (Antonio Carlos Jobim, 1961), (medium), 4-tett, pno-introd, melodi: voc/co, solon: co, p.
Extranummer
Inget.

I början av andra set (under sång nr 11) var jag nödig och fick ställa mig i toalett-kön till ställets diminutiva toalett en bit bort från scen. Jag fick stå där en stund och missade helt vad som försiggick på scen; så extremt hög var ljudnivån på chattret ...

Minst sagt blandad kompott.
Å musikernas vägnar anade jag en lätt uppgivenhet.

Så var det med detta.
2019-09-29, 21:40


Det är absolut inget kul att spela för en chattrande publik.
Det vet jag av egen erfarenhet.


| Startsidan |

©2019 Ingemar Carleman | Utgåva 67:19 | 2019-09-29