Cingo

Yttande avseende FÖP Nynäshamns stad 2017, februari 2017

Yttrande avseende
"Granskning av Fördjupad översiktsplan för Nynäshamns stad 2017".

Från: Ingemar Carleman
Backluravägen 20 Lgh 1202
149 43 Nynäshamn
08-520 186 13
070-887 78 50
ingemar@carleman.se
www.carleman.se

Undertecknad inkom med ett yttrande under samrådet 2014. Detta yttrande finns med i "Bilaga 3 Samrådsredogörelse" av granskningsdokumenten. Vad jag försöker säga där gäller fortfarande. Utom det där med att "spela på dörren". Numera "spelar man på brickan". Kulturella företeelser på basplanet/gräsroten som jag inte tänker gå in på här.

Den här gången är jag förhoppningsvis lite mer utförlig och strukturerad. Inledningsvis har jag mer allmänna synpunkter på översiktsplanen och avslutningsvis specifika synpunkter (som i samrådet 2014) avseende den fysiska planeringen av staden och dess inverkan på det psykosociala och kulturella innehållet i staden.

Allmänt sett tycker jag att planen är väl genomtänkt och att man gjort ett på många sätt fantastiskt jobb. Grundstrukturen i planen köper jag rakt av. Konsekvensbeskrivningen är mycket intressant läsning, liksom allt det utförliga bakgrundsmaterialet och historiken. För mig personligen har det även varit högst upplysande att läsa de olika yttrandena i bilaga 3.

Först en fundering rörande delområde 6 (Stadskärnan, södra hamnen, Svandammen). Jag vet ju att den s.k. UCR-planen för bl.a. Gästhamnen (Nya Nynäshamn - Staden vid vattnet) utgjort inspiration till den föreliggande planen, men att UCR-planen inte längre är aktuell. För att den planen skulle ha kunnat förverkligas hade det behövts en generell höjning av markytan med knappt 1,5 meter över den nuvarande havsnivån för att ta höjd för framtida höjda vattennivåer på grund av klimatförändringarna. Den insikten verkar ha "sopats under mattan" i den nuvarande planen för delområde 6. Framför allt gäller det grönområdet kring Svandammen, som många vill se bättre använt än i dag.

Ett svårt avvägningsproblem är höjden på husen i staden i förhållande till hur tillgänglig markytan kan användas och till vilka kostnader. Att bibehålla småstadskaraktären (med max trevåningshus) vill de flesta. Men att bygga högre är nog trots allt ett måste särskilt för att hålla nere bostadskostnaderna.

Utbyggnaden och förtätningen i staden läggs huvudsakligen i händerna på privata intressen och entreprenader, vilket medför marknadshyror rakt av för såväl bostäder som verksamhetslokaler. Detta är ett klart problem för "gräsroten". Det är fullt förståeligt att kommunen vill ha hit fler välbeställda invånare, men enligt mitt sätt att se måste man ta höjd för de mindre välbeställda genom att tillhandahålla betydande andel hyresrätter och billiga verksamhetslokaler.

I planen talas det om verksamhetslokaler, men mest i sammanhanget kontor, handel och industri. Lokaler för kulturella aktiviteter lyser med sin frånvaro. Mer om detta nedan.

Strandvägen, Nynäshamns Segelsällskap (NSS) och varvsområdet där, har länge varit på tapeten. I samrådsredogörelsen från 2014 har NSS mycket utförligt och tydligt redogjort för hur saker och ting fungerar kring marinan och de aktiviteter som bedrivs där förutom ren varvsverksamhet (regattor, tävlingar för båtfolk, båtläger för ungdomar mm). Detta verkar man inte alls ha tagit intryck av! I stället föreslås att båtuppläggningen borde flyttas till Kalvö-området (sidan 61 i Småstaden vid havet). Detta i akt och mening att frigöra mark för attraktiva (och dyra) bostäder.

Nu är jag part i målet, eftersom jag är medlem i NSS och hyr en plats i kanotladan för min kajak. För mig är resonemanget på sida 61 direkt huvudlöst. Om det finns ett gällande avtal med byggfirman (BTH), som nu tycks äga och vilja bebygga tomten söder om varvet, bör detta avtal rivas upp och marken göras tillgänglig för NSS. I det här sammanhanget är det rent av förbluffande hur negativt kommunen agerat under årens lopp (jag kom hit 2002) avseende NSS och dess betydelse för besöksnäringen, dvs att verkligen sätta Nynäshamn på kartan.

Det är naturligtvis mycket viktigt hur man i sammanhanget "besöksnäringen" hanterar det offentliga rummet och grönområdena. T.ex. borde kommunen kunna hålla sig med en bra och välfungerande utomhusscen under sommarhalvåret. Mer om det nedan.

Nedan handlar det om mina egentliga hjärtefrågor; kulturen i Nynäshamn.

Jag har ställt följande frågor till de politiska gruppledarna i kommunfullmäktige (KF). Vi har tio partier i KF. Åtta av dem har svarat, två har inte reagerat alls.

Frågor:

1) Småstaden vid havet - Frihet att utvecklas - Räcker det som positionering av Nynäshamn eller borde Nynäshamn också bli Kulturstaden (på näset)?

2) Hur mycket kan eller borde kommunen, i egen regi och vid mening, satsa på kultur i Nynäshamn per år fram till 2030? Mer eller mindre jämfört med situationen 2017?

3) Borde kultur jämställas med kommunala centrala angelägenheter såsom skola, vård och omsorg eller ej?

4) Är en bra kulturell infrastruktur med god lokalförsörjning i botten en kommunal angelägenhet? Eller skall detta i huvudsak (som idag) överlåtas på kommersiella intressen och ideella krafter?

5) Nöjd med hur medborgardialogerna genomförts? Har de demokratiska aspekterna beaktats tillräckligt? Vet vi egentligen vad medborgarna vill ha?

De politiska ställningstagandena varierar faktiskt rätt ordentligt. Jag tänker här inte gå in på vad de olika partierna tycker och tänker i Nynäshamn, utan nöjer mig med att konstatera att skalan för kulturellt engagemang löper över allt från
a) totalt ointresse för kulturella frågor
b) betona enbart de kulturhistoriska aspekterna
c) kulturen skall bära sina egna kostnader
d) visst samhälleligt stöd till föreningslivet
e) påtagligt samhälleligt ansvarstagande.

Det talas vackert om kultur och kulturens betydelse på många ställen i planen.
På följande sidor i anslutning till frågorna ovan.
Fråga 1: sidorna 8, 10, 14 33 och 41
Fråga 2: sidorna 43, 50 och 51
Fråga 3: sidorna 43, 45, 50 och 51
Fråga 4: sidorna 28, 29, 31, 37, 38 och 39
Fråga 5: sidan 4.

I dialogen med politiker och förvaltningsfolk är det nog fråga 5 som vållar det största bekymret. Ty vad är egentligen behoven?

Som undertecknad ser det finns det påtagliga och speciella behov. Men jag kan inte i nuläget peka på kvantitativa fakta. Jag försöker ta reda på det genom ett "kulturellt upprop", men det är en långsam och seg process, eftersom det är svårt att få kulturfolk att engagera sig i frågor av det här slaget. De är helt enkelt politiskt indifferenta. De tror inte ett dugg på att kommunen kan hjälpa dem och försöker på olika sätt lösa sina problem själva (underground).

Nu spänner de kulturella aktiviteterna över ett vitt spektrum.
Vi har
I - de professionella som lyckas leva av sina kulturaktiviteter

II - de som nästan är proffs, men inte kan leva av sina kulturella aktiviteterna och som bäst kan påräkna lite extra och små inkomster av sina kulturella ansträngningar

III - amatörerna (gräsroten) som betalar för att utöva sina kulturella aktiviteter, merparten av de lokalt och kulturellt aktiva i Nynäshamn; alltså en sorts underground-kultur.

Gränsen mellan kategorierna II och III är hårfin. De som har svårast att utvecklas och synas är kategori III. Och det är framför allt dessa medborgare som behöver rimligt samhälleligt stöd.

Att överlämna kategori I åt marknadskrafterna är helt i sin ordning som jag ser det. Den rådande kultursynen i Nynäshamn, hit man mestadels importerar de kulturella intryck och evenemang som syns här, förväxlas eller likställs med hur kategorierna II och III tvingas fungera; det fungerar dåligt!

Det är faktiskt så att marknadskrafterna är utestängande, särskilt för kategori III. Jag har själv (kategori III) mycket påtagliga erfarenheter av det i vår lilla kommun.

För att ha ett bra kulturellt och psykosocialt innehåll i kommunen krävs en samhällsstöd kulturell infrastruktur, främst för de lokalt verksamma kulturfolket. En sådan infrastruktur består i huvudsak av tillgängliga lokaler av olika slag, som t.ex. repetitionslokaler, mötesplatser, utställningshallar, föreningslokaler, verkstäder och scener, alla tillgängliga till mycket rimliga kostnader för medborgarna, vare sig de är föreningsanknutna eller inte, vare sig de är unga (13 - 19 år) eller inte. Tillgången på lokaler av det här slaget är säkert också mycket viktigt för att integrationen i kommunen skall fungera framgångsrikt.

Förr var föreningsvägen ett sätt att lösa problem av det här slaget. Men i dagens läge är det alldeles uppenbart att föreningslivet degenererar påtagligt och snabbt.

Det finns också klara tendenser att politiskt gömma sig bakom fenomen som Kulturskolan, bildningsförbunden, statliga studiebidrag (studiecirklar), Musikverket, Konstpoolen, Radiokakan, restauranger och kaféer (mötesplatser i planen). Mötesplatser som kontrolleras av marknaden är egentligen inget alternativ för kategorierna II och III ovan. Kanske inte minst för att krögarna är mer eller mindre tvungna att finansiera sin verksamhet genom ölutskänkning. Och hur bra är det för folkhälsan?

För att "gräsroten" skall kunna synas under sommarhalvåret är säkert en bra och välfungerande utomhusscen en bra investering. Men knappast i Svandammsparken (där det blåser på tok för mycket och ofta) utan kanske i Stadsparken (som ligger mer skyddat). Naturligtvis finns det en rad aspekter på detta. T.ex. hur de omkringboende kommer att uppfatta aktiviteter av det här slaget, tillgången till besöksparkering, tillgången till toaletter mm.

Vad som verkligen saknas i kommunen är en konsertsal värd namnet.

När man planerar nya områden, bygger nya skolor och förskolor, bostäder och verksamhetslokaler, bör man kunna avsätta samhällskontrollerade lokaler och ytor för medborgarna och deras kulturella aktiviteter. För många vore det en välsignelse att slippa repetera hemma i vardagsrummet med kompisarna och slippa pesta sina grannar.

Hur denna önskade kulturella infrastruktur skall bekostas och kunna växa fram är naturligtvis en politisk fråga. Antagligen inte minst beroende av hur kommunens olika styrdokument utformas. På sikt är det nog billigast för kommunen att ha egna fastigheter för ändamålet under förutsättning att man förmår underhålla dem på ett bra sätt över tid. Det senare har ju varit rätt problematiskt för kommunen under gångna år.

Nynäshamn 2017-02-27
Ingemar Carleman


Att yttra sig - kan det ha någon effekt?


| Startsidan |

©2017 Ingemar Carleman | Utgåva 66:35 | 2017-03-01